I Kiruna igen

Nu är jag i Kiruna igen. Jag har varit på resande fot i tre veckor, och nu är jag i Kiruna i några dagar för att sedan åka till Setermoen för att bo. Ska bli otroligt skönt att få packa upp sina väskor. Jag har bott i en resväska hela sommaren.

Nu senast var jag myggornas paradis. Kuttainen. Så nu börjar benen snart bli sönderkliade.

Har hunnit med ganska mycket under min tur ändå.
Två bröllop, ettårskalas, fyraårskalas, läger, föresenade tåg, Tinn i Telemark, mygg så det heter duga...

Nu är jag trött och sliten och känner att jag inte is skriva mer här.

Jag är kristen

Jag är kristen.
Jag är så otroligt glad att just jag ska få kalla mig kristen. Att jag är uppvuxen med kristna föräldrar, syskon, vänner är något otroligt. Tänk att jag skulle få en sådan uppväxt!
Men det är inte på grund av dessa människor jag är kristen. För om min kristendom skulle bero på dessa människor skulle den vara helt lönlös.
Detta är ingenting jag har blivit påtvingad, eller håller på med för att mamma och pappa ska bli glada. Jag är inte heller kristen för att det passade sig i den by jag växte upp. Jag har också gått på bibelskola, men ett år på bibelskola har inte heller någonting att säga till om för min kristendom. Det är något så mycket större.

Jag är kristen för att Jesus har frälst min själ. Jag var dömd till en evig pina, ett evigt helvete, för jag har syndat. Jag har gjort så mycket jag inte skulle ha gjort, tänkt och sagt och jag har gjort så lite av vad jag borde gjort, tänkt och sagt.
För att komma undan denna dommen så kräver Gud ett fullkomment liv. Det är inte för att Gud vill vara elak, nej, det är för att Gud är rättfärdig och tål inte någon synd. Detta perfekta liv jag skulle ha levt har jag redan konstaterat att det är kört. Då klev Jesus in i mitt ställe. Han levde det liv jag skulle ha levt. Vid tron på Jesus får jag tillräkna mig hans liv. När Gud ser på mig, ser han ett perfekt liv - Jesus´ liv.
Allt detta får jag helt gratis.
När jag har fått allt detta, varför skulle jag inte ta emot det?

Detta är varför jag är kristen. Många tänker att, jojo, nog kan det väl vara fint att ha en gud när livet känns tungt. Men Gud är ingen nallebjörnsgud jag kramar om när jag känner mig rädd. Eller en jultomte som kommer med gåvor när jag ber om det.
Tryggheten hos Gud finns också där. Han har lovat att ta sig av sina barn. Men det är inte det som är det centrala. Det centrala är så mycket, mycket viktigare än så. Han har befriat mig från ett evigt helvete.

Jag skriver inte detta om helvetet som någon skrämselpropaganda, jag tror att det är en realitet. Om jag hade trott att alla människor kom till himmelen en vacker dag, då skulle jag inte lagt ned hela mitt liv på detta. För kristendomen är ingen livsstil jag har för några år för att pröva på en kul grej, det är ett liv.

Varför jag också är kristen är för att jag tror att det är sant. Hur mycket jag inte vill tro på det så står det fast. Sån är det bara helt enkelt.
Gud finns. Jesus finns. Helvetet finns. Himlen finns. Djävulen finns. Jesus har frälst mig. Jesus har segrat över Djävulen.
När jag nu tror att Gud finns så tror jag att han finns för alla. Inte bara i min hjärna, eller i de kristnas hjärna.
När Gud finns, så finns han för alla människor. Och detta är realiteter för alla människor.

Tillbaka till mina föräldrar...
Mina föräldrar har önskat att deras barn ska vara kristna. Jag är otroligt glad att jag har fått växa upp i ett sådant hem var jag har fått lära känna Jesus som min frälsare och vän.
Men det är inte p.g.a. dem som jag är kristen. Det är p.g.a. Jesus. Om det hade varit för mina föräldrars skull kan jag garantera att jag inte hade varit kristen. Om det hade varit för deras skull hade jag mest troligt redan töjt på gränserna rejält.
När jag var barn följde jag förstås med för att mamma och pappa gick till bönhuset och kyrkan, men alla barn följer sina föräldrar när de är små.
Men mer och mer så växte detta jag fick höra till något i mitt eget hjärta. Jag fick inse att detta också gällde mig och att detta var sant.
Nu när jag inte bor hos mina föräldrar längre så kan de inte säga så mycket om hur jag ska leva. Om det vore mina föräldrars kristendom skulle den vara död vid det här laget.

Jag önskar också att andra människor ska bli kristna. Inte för att bli precis som mig och att världen vore en bättre plats att leva på om alla var som mig.
Men jag vill att alla människor ska bli kristna för att detta är en sanning vi inte kan vika från. Jag önskar ingen människa en evighet i helvetet.

Gå till Jesus innan det är försent.