De mördade barnen

Igår läste jag i Dagen att 85 % av alla foster med påvist Downs syndrom aborteras. 85 %!!
Det är helt sjuka siffror.
Passar ett barn med en kromson extra så dåligt in i den perfekta familjen att det är värt att mörda det?

Alla tycker att Hitlers strävan efter det perfekta samhället var så hemskt. Men ärligt talat, vad gör vi i norden idag? Vi mördar också de barn som inte passar in. De som inte vi vill ha. Allt detta sker under frihetens täckmantel.
Kvinnan är fri att bestämma över sin egen kropp. Du ska själv få välja hur du vill att din familj ska se ut.
Om du vill mörda ett barn du inte vill ha, så ska du få lov att göra det.
Det låter så fel i mina öron.

Kommer vi snart att börja abortera barn pga. kön?
I Sverige eller Norge kommer inte det att hända tänker du kanske. Det är ju sånt som sker i Kina...
Men jag tror inte ens att det är fråga om många år före det är socialt accepterat att döda sina egna barn för att de inte har rätt kön.


Gud har skapat oss alla i sin avbild. Ett barn med Downs syndrom är också älskat av Gud och friköpt av Jesus.
Det finns ingen skillnad på människor hos Gud.

"Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.

Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.

Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.

Benen i min kropp var ej osynliga för dig,

när jag fomades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster."

Ps. 139:13-16