En bra mötevecka.

Vädret är fortfarande fint här! Solen skiner och det är varmt, men jag är inne... Ibland måste man jobba lite också.

Möteveckan med Knut har varit väldigt bra hittills! Mycket bra möten har det varit, och det är fortfarande tre möten kvar. Så det är bra!

Igår satt jag, Vidar och Liv Bente uppe och pratade till nästan halv två... Vet inte vad som händer, för vanligtvis brukar vi stupa i säng klockan elva. Men av och till är det härligt. Vi hann gå igenom rättfärdiggörelse, tecken och under, andaktsliv, synd och nåd, Fjellheims påverkan på oss, det kristna hemmet... etc.etc. Det är så gott att ha kristna bröder och systrar och prata med om de eviga ting. Att få dela det man tänker och funderar på. Det är så gott!
Att leva med Jesus är så gott! Och det är så spännade!

Måste bara skriva en go sång... Den står i Sangboken på nr. 480. Både text och melodi är så vackra!

1. Vår store Gud gjør store under, det største har han gjort mot meg.

Den dag han kastet mine synder i nådehavet bakom seg.

Og meg utvalgte til sin brud, Å du forunderlige Gud!

2. Jeg fattig er og syk og såret. Ja, helt fra hode og til fot.

Dog har han meg til brud utkoret og tvettet ren i Lammets blod.

Jeg som til helved skyldig var, er Jesu brud og Gud min far.

3. Nå får jeg hvile ved hans hjerte og klage der all sorg og nød.

Her er så meget som gjør smerte, så titt i lønn nmin tåre fløt,

men dette sier jeg min venn, og då blir all ting godt igjen.

4. Jeg ofte er i frykt og fare og tenker alt er selvbedrag.

Jeg synes livet ei vil svare som når det rett var hjertets sak.

Hvor skal jeg gå med denne nød? Jo, ile til min Frelsers skjød.

5. Så lenge jeg er her på jorden jeg plages daglig av min synd.

Jeg fattig var, er verre vorden, ser mer og mer av hjertets dynd.

Dog får jeg være Jesu brud, Å du forundelige Gud!

6. Min kjære Gud du med bevare i ydmykhet for hver en dag!

For foten ligger mang en snare, og fienden slår slag på slag.

Å gjem meg bær meg i ditt skjød, så tro jeg blir meg til min død!

7. Og når jeg hjemme står for tronen, min brudgons ansikt skue får.

Når han meg rekker seierskronen og jeg med fryd min harpe slår.

Da skal jeg evig synge ut: Å du forundelige Gud!